Tideräkning är ett sätt att mäta och ange tid genom astronomiska perioder. Läran om hur tideräkning och tidsindelningen fungerar kallas kronologi och är ett annat uttryck för tidsföljd.

Vår tideräkning har sin grund i den tid det tar för vår planet att rotera ett varv runt sin egen axel, det vill säga hur långt ett dygn är. Vår tideräkning för hur lång tid det tar för jorden att rotera ett varv runt solen kallas för ett naturligt år. Vi använder oss av kalenderår i vår tideräkning. Ett kalenderår i vår tideräkning består av 365 eller 366 hela dygn, beroende på om det är skottår eller ej.

När man ser till statistik blir det besvärligt med år som är olika långa, då mönstret inte blir regelbundet. För att förenkla det för statistiken använder man sig av år som är 365,25 dagar långa i statistisk tideräkning.

Det var under babyloniernas tid som vår tideräkning med ett dygn på 24 timmar och 12 månader under ett år infördes. Denna tideräkning har sin grund i sumerernas sätt att dela in dygnet i tolv mörka respektive ljusa timmar. Under denna tideräkning var timmarna olika långa beroende på vilken årstid det var.

Det var under år 150 f.Kr. som man gjorde en standard av vår tideräkning och alla timmar blev lika långa. Detta sätt att se på tideräkning infördes av astronomen Hipparochs från Grekland.