En almanacka används som en förteckning över en kalender. Den är indelad i årets månader, veckor och dagar. I en almanacka hittar du information om bland annat namnsdagar och helgdagar. Det finns även med andra händelser i en almanacka, till exempel astronomiska.

Förr i tiden fanns det en rad olika fakta i en almanacka. Bland annat kunde du läsa om vad som hänt på en viss dag ett tidigare år. Det fanns även förutsägelser om hur vädret skulle bli samt råd när den bästa tiden var att genomföra en viss syssla. Bland dessa fanns råd om skörd och slakt.

I det Romerska riket använde man sig av tabeller som hade likheter med de almanackor vi använder oss av idag. Denna typ av tabeller har gått att finna i såväl bokform som stentavlor av marmor. År 1267 användes ordet almanac som en förteckning av tabeller som visade hur himlakropparna förflyttade sig. Under tidig medeltid hade vi i de nordiska länderna en typ av evighetsalmanacka. Dessa var ristade på så kallade runstavar i trä.

Innan almanackan fanns det handskrivna och tryckta skrifter som innehöll uppgifter om kyrkans helgdagar. Skrifterna delades ut till respektive församling av biskopar. Man har även hittat kalendrar med uppgifter om olika religiösa högtider. Dessa användes i Europa under medeltiden.

I mitten av 1400-talet trycktes den första almanackan i Tyskland. 1448 trycktes den äldsta som känns vid av Gutenberg. Detta spred sig som en löpeld över stora delar av Europa. Det var först i början av 1500-talet som en översättning av en tysk almanacka gavs ut i Sverige. Den trycktes i Uppsala, men finns inte längre bevarad.

Under mitten av 1700-talet var upplagan för almanackan uppe i ungefär 130 000 exemplar. På den tiden hade man en almanacka som förströelselitteratur. Bland annat myndigheter använde sig av almanackan för att sprida information. Det var under denna tid man började använda sin almanacka på det sätt vi gör idag, för att anteckna viktiga händelser.