Skottår är de år som har en extra dag, det vill säga en skottdag, enligt vår kalender. I andra kalendrar innebär ett skottår att man lägger till en extra månad. Enligt vår kalender infaller skottåren vart fjärde år, med ett undantag. Skottår är de år som är jämnt delbara med fyra, förutom sekelskiftena. De sekelskiften som är jämnt delbara med 400 är därmed skottår. När det är skottår infaller skottdagen sista dagen i februari, som därmed får 29 dagar istället för 28 dessa år.

Fram till år 2000 var det den 24 februari som räknades som skottdagen. Numera är det dock den 29 februari som har fått benämningen skottdagen. Beslut för ändringen av skottdagen togs så tidigt som år 1996.

Skottdagen har legat i slutet av februari enda sedan den romerska kalendern användes. De firade skottdagen den 24 februari. Detta är anledningen till att den svenska kalendern räknade den 24 februari som skottdagen fram tills nyligen. Enligt den romerska kalendern hade året sin början med månaden mars. Med andra ord har skottdagen från början ett samband med när romarna firade sitt nyår. Idag räknar den romerska-katolska kyrkan den 29 februari som skottdagen.

Anledningen till att vi har skottår vart fjärde år är för att det tropiska året är 365,2422 dagar långt. Om vi inte hade infört skottår med skottdagen hade det inneburit att årstiderna till sist hade flyttat på sig. Det skulle inte ta mer än 100 år utan skottår för årstiderna samt datum för dagjämningar och solstånd att flytta på sig nästan en hel månad. Genom att införa skottdagen har man lyckats med att hålla kalendern i någorlunda fas med de olika årstiderna.

Vårt kalendersystem, det gregorianska, är lite för kort för att det ska bli riktigt jämnt med indelningen av skottår på det sätt som det fungerar idag. Vart 3333 år skjuts solstånd och dagjämningar med mera ett dygn. Till exempel kommer vintersolståndet därför att infalla tidigare och tidigare i december.