Jag blir så glad nu när jag ser på tv att Tomas Tranströmer tar emot Nobelpriset i litteratur 

Som bokläsare, ja mer utav slukare så har även hans böcker kommit i min väg...tänkvärda och spännande former/ dikter.

 En dag kom någonting fram till fönstret.

Arbetet stannade av, jag såg upp.

Färgerna brann. Allt vände sig om.

Marken och jag tog ett språng mot varandra.

 Samlade dikter 1954-1996

...för ca. en timma sedan.

Jag måste erkänna att jag inte alls "förstår" Tranströmer. Jag vet att det gör mig EXTRA DUM, speciellt nu när han fått pris och allt. Jag tror upplevelsen av Tranströmer ligger hos resp individ. Språket är så allmängiltigt att det närmar sig det religiösa, det handlar om tro. Läsaren får en upplevelse av intressant glädje, en stund av undflyende eleverad känsla. 

Något som är intressant är att Tranströmer såvitt jag vet aldrig skapar/uppviglar starka negativa känslor. Han berör, men inte så att du måste stanna upp och ifrågasätta. Han liksom texten bara är...Ingen att bli arg på direkt, ingen som kommer att skaka om dig...inget omtumlande...lugn, stillsam...eftertanke ...kanske?

Du behöver inte känna dig "dum" för att inte förstå en nobelpristagare i litteratur. Det är väldigt ofta som priset går till någon som de flesta inte ens orkar läsa och tro mig jag har läst en hel del böcker av som vunnit de senaste 5-10 åren.

De största författarna är aldrig ens i närheten av ett nobelpris.